Biblioteket är mysigt och jag gillar det. Så lite folk och så tyst. Okej, inte så tyst men tystare än vad man är van vid. Det negativa är dock att man absolut inte får ta med sig sitt kaffe in eller något annat man kan stoppa i sin trut. Jag ska nog gå och köpa en kopp snart ändå, men först ska jag egna lite tid till åt svenskan.
Dynamite, Kalmars porraffär, ägs utav en fräck familj från trekanten. Jag och mina kompisar brukar hänga där och se på piercingsmycken och diverse coola prylar. En trevlig affär faktiskt, väldigt sexuell. Bakom kassan brukar man stötapå deras två barn, cirkus 10 och 12 år, som sitter och kikar fram. Lite kaxiga verkar de vara men säkert hur trevliga som helst. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig i frågan om det är ett lämpligt ställa för dem att vistas på. Det känns en aningen olustigt, men i det stora hela tycker jag det kvittar.
Jag vill skriva så mycket. Det är allt jag känner för, att skriva vad jag tycker om precis allt och allihop. Tanken med denna blogg var egentlgien att jag skulle ha den just i det syftet. Men det funkar ju förstås inte i längden. Så länge det finns männiksor som läser vad jag skriver kommer det aldrig vara 100% oberört med tankar på vad andra kommer tycka om mina texter. Därför inhandlade jag en ny dagbok igår, ni ser den på bilden. Jag blev kär första gången jag såg den, tror det var runt två veckor sedan. I den ska jag "släppa loss" och bara skriva massvis med coola fakta som bara jag vet om att det står där . Det gillar jag. Men jag älskar att även skriva i min blogg, det är roligt om någon läser och tar del i mina oftast så onödiga synpunkter.
Nu var det dags igen, svenska skogsplantor kommer att ta över och regera i större delen utav mina drömmar även detta lov. Biverkningar är bl.a stela leder, förfrusna fingrar, sömnbrist, fysisk försvagning, socialt umgänge = 0 och mindre respekt för vuxna. Har man jobbat en dag med Camilla och "storrökaren" kan man inte annat än tycka synd om dem.
Jag har en hemsk känsla utav smärta i munnen och halsen, egentlgien hela kroppen. Inte ens kittlande på ryggen ger den njutning den borde, istället käns det som en kniv. Jag tror jag börjar bli sjuk och det är allt annat än vad jag vill ta tag i nu. Jag vill ha min death cab for cutie t-tröja, en stor kopp med kaffe (lite mjölk) med en seg chokladruta som tilltugg och jag vill ha dig här. Det skulle verkligen göra allt så mycket bättre.
Resterande kväll kommer att ges till Ellen, kanske Nina, och ett försök i att komma in på palace. (Denna förbannade 18 års gräns!) Och om vi kommer in så blir det säkert som alla andra fester. Man dansar och är samtidigt redlös full, hittar någon som verkar se attraktiv ut, gnuggar sig mot personen och det hela slutar med att man utbyter saliv. Eller? Jag vet inte, det var två år sedan jag ens hade frihet till detta. Men det brukar se ut så, vad trevligt. Men förmodligen så kommer vi inte in. /dina
Klockan är 8.59 då jag står vid busshållsplatsen för att invänta 411. Det regnar, är ganska kyligt samtidigt som morgonhumöret haft sina bättre dagar. Det är vid stunder som dessa ingenting egentligen kan bli mer irriterande, trodde jag.
Dagen började ganska dåligt. Ni vet när man vaknar av att man på riktigt mår illa bara vid tanken på att man måste upp och åka till skolan, idag var en sådan dag. Jag stannade alltså hemma från kören. Från 11.45 fortsatte min dag som den skulle. Matematik med älskade Susana som är så besviken på mig (hon verkar mordbenägen), engelska med Hanna som tvingar mig hålla ögonen öppna för att se på det vedervärdiga programmet Monte Pyton, och så de underbara textlektionerna med Jon där jag dessutom fick bra betyg för min analys.
"Om jag var blind, skulle du vara det finaste att ta på."
