"Vi är inte sånna som i slutet får varann"

Det är dags att dra en bra bit härifrån nu mina ovänner. Det har blivit för mycket som man så ofta kastar ur sig. Nu får det vara nog. Jag skiter i allt, som man så ofta säger. Men nu vill jag mer än bara säga. Jag vill verkställa! Min moster gav mig kastruller, tofflor och en 500 kroners sedel i födelsedagspresent. Jag känner att ingenting kan hindra mig. Inte ikväll. /dina

Jag kommer inte ihåg namnet

De två senaste dygnen har jag lärt mig hur man använder en ölmaskin och fått spela på ett asiatiskt instrument gjort av skrot. Jag har druckit öl och lekt sanning eller konsekvens med nära och kära. Ölen kom dessvärre inte från vår fina ölmaskin och vi plockade bort konsekvensdelen från leken. Jag har lyssnat överdrivet på Bo Kaspers och Laaksos Norrköping. Jag har lyssnat på någon Lily som ger mig huvudvärk och rysninga på samma gång. Det är min ursäkt till att jag skolar idag. Ingen vidare bra sådan, det må hända. Jag kan bara hoppas att polisen godtar den när de hämtar mig med batong och pistol. /dina

Overdosing with you

Jag fullkomligt avskyr när människor går runt och stinker svett. Varje dag. Hela tiden. Det är orättvist mot oss som inte har vant sig vid denna "odör". Stackars oss som faktiskt känner skillnad på svett och inte svett. Varje dag. Hela tiden! /dina

Väljer dig

Som Bo Kasper så klockrent sjunger: bara tanken känns brutal, att vi en gång haft ett val.
Galet sant. Och detta val, beslutet jag tog, var ett bra val. Jag vill till och med säga att jag är stolt över mitt utmärkta val som gav ett så fint resultat. Och mitt val var inte ett dugg elakt, inte det minsta. För att inte dränka mig i ett hav av hybris erkänner jag att mängden röd som sveptes natten till idag möjligtvis inte var det bästa av mina val. /dina

Du hade tid

Enligt mamma kommer jag att bli alkoholst nu när jag har nått mognadsåldern. Och jag har inte satt min fot på någon krog ännu. Finner det inte så lockande om jag ska vara ärlig och det är väll det alla vill höra. Sanningen alltså. I alla fall tills den kommit fram. Då är det inte alltid så självklart längre. När jag ställt en fråga avslöjar jag ofta mig själv med att hoppas på ett svar som jag vet skulle vara en lögn. Jag ber till något om att du ska ljuga för min skull, så att jag kan fortsätta ljuga för mig själv. Och därför ljuger jag för mamma om mina tidigare alkoholvanor. För att hon ska kunna fortsätta ljuga för sig själv. Och det där med sanningen, den kan vi alltid ta en annan gång. /dina

Flagga på halv stång

Vi ska alla skämmas över att inte ha upptäckt matresterna i hennes hår som "råkat" hamna där. Men nu gjorde vi inte det. Vi ska se detta som en pik, inte bara mot Lars Kagg utan mot alla, att börja hålla utkik efter matrester. För uppenbarligen brister det någon gång och då är det plötsligt försent. Allt blir så jävla sorgligt så fort, och vi frågar oss "varför?". Sen börjar vi skämmas. Sen skriver vi ett inlägg om hur mycket vi borde skämmas. /dina

Påtal om Majks senaste

Jag tog denna diskussion med mor min för ett tag sedan. Jag förklarade för henne att hennes tjat om att jag är för smal och ser ut som en brud med anorexia faktiskt bara är elakt, eftersom jag inte har anorexia och att hon egentligen säger att hon inte tycker att jag är fin nog. Då fnös hon åt mig och sa åt mig att börja äta mer. Då sa jag att hon kan börja äta mindre, och tills dess ska jag kalla henne tjock-mamma. Efter den kommentaren var jag inte henne favoritmänniska på ett bra tag. /dina

(http://donttouchmy.blogg.se/2009/january/ska-du-verkligen-ha-den-dar-tartbiten.html#comment)

Min julgran förstås

Ikväll ska jag slänga iväg det gamla och skåda ett kalt golv, färdig att bära något nytt. Fast egentligen kommer jag bara att lägga undan det. Om något nytt aldrig kommer, aldrig är bättre, borde jag kanske inte riskera att förlora det som jag en gång hade. Så jag ska lägga det i mitt förråd, jag kommer att låsa, men vi får se om jag kastar nyckeln. /dina

Hallelujah

Hallelujah, Jeff sjunger så fint. Skriker med hjärtat. Han säger så men vad menar han. Menar han prisa? Jag menar aldrig prisa, trots att jag säger just så. Förlåt Lasse polis och tant Ulla om jag lurat er. Min sång är inte till er gud. /dina

Sleep don't weep

Sängen är inte längre inbjudande. Den är hård. Även mitt duntäcke har stelnat. Där får jag nu ligga mellan stenblock och grus. Med den tyngsta stenen i mitt bröst ber jag dig att sluta hemsöka mig. Låt mig sova om så bara för en liten stund. /dina

Livet är ett reglerbart äventyr

Tanken på slumpen som något vi omringas av och utsätts för varje dag är, för mig, logiskt. Den lämnar oss helt åt våra egna handlingar men ger oss också ett ständigt återkommande av överraskningar och spänning i våra liv. Tanken på att slumpen är och förblir ett faktum, en oförutsägbar följd av händelser, är en trygg tanke. Att det är mina handlingar, andra människors handlingar, medvetet eller omedvetet, som påverkar mitt och andras liv är tryggt. Jag kan påverka min vardag för det är jag som styr ratten och ingen annan. En tjock dimma gör att jag bara ser tio meter fram. Den gör att jag får vänta och se vad som dyker upp efter elva, oavsett om jag väljer att styra åt höger eller åt vänster. Varken jag eller något annat kan bestämma vad som kommer att hända. Det är inte läskigt, det är spännande! /dina

Dags för självinsikt

Med goda och smått depressiva vänner har jag ett flertal gånger diskuterat skammen som vi alla bär på. Det spelar ingen roll hur mycket någon skulle förneka det, jag skulle aldrig kunna ta personen på fullt allvar. Denna katastrofala sak jag syftar på är vår egna lycka orsakad av andras olycka. Det må låta överdrivet, elakt, du kanske till och med tänker att du är minsann en bättre människa än mig som säger så här. Men ljug inte för dig själv, inte för mig, inte för din bästa vän för sanningen kommer alltid att finnas i oss och genomsyra oss. Känslan kommer att spridas när klasskamraten talar om att denne fick sämre resultat på skrivningen, vilket ger oss bekräftelsen om att vi inte är sämst. Det kommer att hända när vår goda vän talar om att flickvännen stuckigt, för du vet att flickvännen egentlgien var ett rövhål som förtjänar sig själv och ingenting annat. Du letar konstant efter minsta sak att anmärka på, kanske skratta åt hos personen som håller föredrag för att få någon slags underhållning för dagen. Visst låter det fruktansvärt fånigt och pinsamt. Ni kan säga att jag och mina elaka vänner är otroligt naiva som tror att ni skulle göra och se på saker på det viset. Ni kan det, men jag skulle aldrig någonsin tro er. Sanningen är lika öronskärande när det gäller det motsatta. Jo det är den faktiskt. /dina

Dina Grey

Jag vill vara som Meredith Grey, på nästan alla sätt och vis. Jag vill ha de där skumma asiatögonen hon får när hon blänger på någon. Hennes sätt att gå med hennes väldigt taniga kropp som jag liksom inte riktigt förstått mig på ännu. (Hon jobbar minst 80 timmar i veckan, super så fort hon har chansen och äter pizza i mängder. Om inte pizza tar hon något av Izzies bakverk.) Jag vill ha just de kärleksproblemen hon har med McDreamy. Och jag vill ha en Omaley som älskar mig och som låter alla andra veta det utom just mig. Jag skulle föredra att min mamma inte fick alzheimers, men hon skulle gärna få vara en legendarisk kirurg. Och jag vill ha en kines vid namn Christina som min bästa vän. Christina är fullständigt obegrilig på alla håll och kanter och har ett platt ansikte. /dina

"Vad fan gör du här?!!"

Som i en saga stod han plötsligt där. Tillfället påminde om sådana filmer där allt är superomantiskt och man önskar att det kunde hända på riktigt. Ett stort leende och en packad väska i handen som visar att han är där för att stanna. Det kunde ha blivit hur fint som helst, det kunde det. Istället blev det lite pinsamt, klantigt och inte alls så fint som det kunnat bli. Ett bevis på att det inte är tillfällena det är brist eller fel på i vardagen. Det är vi som inte kan hantera dem. /dina