Mattis & Maia

Something behind her heart wanted to keep what's left of you.
Something behind her heart wanted to kill what's left of you, though she's dreaming of you. /dina

You and me and everyone we know

När jag sitter och stirrar in i skärmen över det vida internätet kan jag fundera över konstiga saker. Idag kom jag fram till att bebisar oftast faktiskt bara är jättefula. Inte alls söta som bebisar påstås ska vara. Och jag kom fram till att fan vad irriterande om man får en ful bebis och ändå kommer folk och säger "vad söt", då ljuger de dig rakt upp i ansiktet. De säger bara att ungen är söt för söt är vad bebisar ska vara och har du inte fått en söt bebis är den misslyckad. Så, säger de inte "vad söt" har du misslyckats, men de ljuger förmodligen i alla fall. /dina


Fin, verkligen.

My new friend

Älska varandra eller gå under , sa Morrie
Trasig båtmotor, nya romanser, grillning, tältsvett upp över öronen, meningslösa skrattattacker och diverse fånerier. Allt blev som det skulle, trots allt. /dina

And I found this boy

Detta ständigt återkommande tillstånd som dyker upp efter en kväll med vänner, ska det vara nödvändig? Tydligen, allt gott för med sig något ont har jag hört. Idag ska vi ut med en båt, vilket är gott. Hoppas bara inte att det onda blir något i stil med att drunkna, skulle kännas onödigt. Men innan det eventuella dränkandet ska vi äta pyttipanna med quorn. Mamma är söt, hon uttalar quorn som korn. /dina

Still June

Jag blev kidnappad igår. Nertvingad i icas kundvagn kör två jättesöta, till synes harmlösa flickor iväg med mig mot kyrkogården. Nu dör jag, tänkte jag men ack så fel man kan ha. Över vägen mittemot gravstenarna låg Statoil med sina ståtliga öppettider. Istället för ett brutalt mord som man kunnat slå upp i morgondagens tidning blev det inhandlande av godis. Jag vet inte hur det är med er, men jag känner inget annat än lättnad. Och tjejer, fan vad jag gillar er. Er båda. /dina

Min granne Totoro

Klockan var runt tjugo i tre inatt då jag satt och tittade på en film, Min granne Totoro. Regiserad av Hayao Miyazaki precis som Spirited Away och Det Levande Slottet. Jag tycker verkligen om de två sistnämnda och tänkte därför att även Totoro vore i samma klass. Klockan var tjugo i tre, jag hade suttit och stirrat i cirkus tjugo minuter och under den tiden hade jag hunnit bli så otroligt irriterad, arg som i arg på ett syskon. Jag satt och tänkte "Varför skriker de hela tiden?" "Måste de skrika hela tiden?" "Jag hatar er skitungar!" Sen stängde jag av. Jag slängde igen dörren i ansiktet på Mei och Satsuki, jag orkade inte höra ett ord till. I sängen, muttrandes över min besvikelse, kom det upp för mig att fan vad ballt ändå. Hayao hade ju med filmen faktiskt fått mig att reagera på ett konstigt sätt, nästan fått mig att se karaktärerna som mina syskon. Så innan jag somnade beslöt jag mig för att ge filmen en chans till nästa morgon.
Jag vaknar tjugofyra minuter över elva väl medveten om mitt beslut jag lovat mig själv. Och ja, jag satte igång filmen, jag såg den med andra ögon och var otrolig öppensinnad och positiv. Jag kände mig som en mogen storasyster. Satsuki och Mei hade nyss fått veta att deras mamma blivit sämre och får stanna på sjukhus längre än väntat när jag hör Adam, min riktiga bror, bråka med mamma. Jag visste precis vad de bråkade om, alltid samma sak. Moget, men inte så positivt, börjar jag ta ställning i diskussionen. Jag säger precis vad jag tycker, det ena leder till det andra och jag stänger av filmen. Skitungar.. /dina

Feathers and doom

15.00 ska jag jobba, det blir en timme mindre sommarlov idag. Tur att jag börjar tycka mindre illa om kassaparaten, den är ganska OK faktiskt. Vi blir nog bra vänner mot slutet ska ni se, han heter Kasper btw. Min midsommar igår var allt annat än det party 80 % av Kalmars ungdomar hade. Min var mer skön och bra. Jake och jag såg på en dålig film, "Funny Games". Min recension skulle kortfattat säga: Förstörd idé med dötid så det räcker för ett 3:e världskrig. Men det är bra, då vet vi vad vi kan göra om ett 3:e krig skulle uppstå. 2/5 toasters! Inte fullt så kanonkul. /dina

The eye of greatness

Hur kommer din midsommar att se ut?
Varför envisas alla med att skriva om mode?
Gäller FRA-lagen nu, eller?
Varför har Ronaldo världens fulaste frisyr?
Och, hur kan han ha utsetts till EMs snyggaste spelare?
Varför lägger man ut onödig statistik om fotbollspelarna, t.ex. antal km sprungna under matchen?/dina

For the boys

Jag är inne i min Cardiganperiod nu igen, jag tycker om att vara det. Jag älskar Cardigans, jag älskar deras låtar, jag älskar att älska dem och jag älskar mest av allt Nina Persson när hon sjunger med sin halvhesa röst. Det är så vackert. Jag älskar att sjunga med , det blir inte lika vackert förstås, men det skiter jag i. Jag älskar det i alla fall. /dina

My aim is you

Det värsta som finns är att känna sig otillräcklig. Synonymer som otillfredställande, bristfällig eller inadekvat funkar ju också. Men att helt enkelt inte duga, det drar ner min självkänsla till havets djup. Då snackar vi vatten som Döda havet, typ. När jag väl är inne på ett passande spår kan jag tillägga att det här med kassehantering är ett helvete, förmodligen inte min grej. Väl stående med fakesmilet på topp, iklädd min allt för stora skjorta och det längsta förklädet någonsin försöker jag koncentrera mig på att inte rusa ut och hitta nästa buss till Roj och hans Plantis, slänga mig snyftandes i hans famn och be om nåd och förbarmande. Ska jag vara ärlig är jag rädd för att vara omgiven av massvis med snabbmat. It's everywhere! Antingen kommer jag att föräta mig och bli väldigt enorm eller så kommer min njutning av maten att brytas ner måltid efter måltid och så småningom sluta existera. Hur som helst, det bådar inte gott. Nej, jag saknar mina granplantor! Men jag kan ju ha fel. Kanske blir jag mästare på att stå i kassan. Jag kanske blir så bra att det tilldelas ett pris för min goda insatts. Kanske.. /dina
(foto: farthel.wordpress.com)

If there is a chance

Jag hoppas på att denna sommar blir den absolut bästa någonsin. Jag hoppas att det händer något, att jag träffar någon eller att jag gör något som ändrar min vardag. Jag vill nå höjden av spänning. Jag hoppas att jag kommer så nära den önskan som möjligt. Under min väntan ska jag jobba hos mamma och pappa för att samla ihop mina resebesparingar. Jag och Jakob ska nämligen planera en resa till Gran Canaria för att hälsa på Jacob. Höst eller posklov, det återstår att se, men jag är lika uppspelt som ett barn påstås vara under julafton. Dock längtar jag inte alls till jul. Med tanke på vilka ofantligt fula vintrar vi har här hemma nuförtiden tycker jag vi kan skita i hela grejen. Nackdelen med sommar är att jag äter, hela tiden. Juni, Juli, Augusti är mina fettomånader. Jag käkar som om jag hade en dvala att göra mig redo inför, November, December, Januari, Februari, (Mars?) Det är många månader, många månader innebär mycket mat. Jag hatar vinter. Sommar för evigt, because you'r worth it. /dina

Middle of nowhere

Vad anser du är din bästa egenskap, sa han... Försök själv. Det är inte så lätt som man kanske kan tro. Jag blev stum, kugghjulen i skallen hade tvärstannat och ett larm utlöste sig tjutande, förtvivlat. Jag drog såklart till med något, ni vet, som delvis stämmer och lät rätt just då. Men jag kommer forttfarande inte på något. Det är fortfarande en liten del av hjärnan som är stilla, skriker efter hjälp och förstånd. Ärligt talat, gör jag någonting som spelar någon roll och samtidigt är bra? Kan jag säga, med handen på hjärtat, att jag är bra? Kan du?

Följande personer: Jonas Danielsson, Ellen Nilsson, Philip Schulz, Clara Jervelind, Rebecka Elm, Linnéa Blomgren, jag vill säga grattis, ni har nu tagit er student eller fyllt 17 år. Hoppas ni får en skön sommar, lika skön som jag har i avsikt att ha.Men kom ihåg, nu har ni ett år mindre kvar att leva. Med tanke på död, släng ett öga på min spalt "DU BORDE LÄSA" och ge dig tid att göra det också. Bra bloggs är de allihop men jag hänvisar idag till "Death by death". /dina

My favourite game

Ni vet det där typiska de så ofta tar upp i film eller liknande, som till exempel att exakt allt man gör i livet gör stor inverkan på framtiden. Om man kommer 10 sek sent i stället för 10 minuter eller om man svarar ja eller nej på en alldaglig förfrågan. Det är så fjantigt, jag hatar det. Det senaste tillfället jag såg detta var igår i Sex And The City. Carrie tjafsade i sitt skrivande om hur hon inte kunde släppa tanken på ifall det bara skillde några sekunder mellan att hon och Mr Big någonsin hade blivit tillsammans eller inte. Att sådana omedvetna handlingar skulle styra våra liv är en absurd syn på livet. Det är våra medvetna handlingar som spelar roll. Hon kunde låtit bli att sära på benen för honom, eller han kunde ha valt att hålla sin Big Junior för sig själv, det är sådant som som avgör hur de kommande veckorna kommer att se ut. Right?

Som avslut och för att citera vår allas Winnerbäck, jag trivdes bättre i dina ögon. /dina

Var tyst om du har mod

Att prata med en vän, klaga eller diskutera något fantastiskt är en terapi i sig. En terapi som ger så mycket mer än 20 minuter hos en grå människa i mörkblå kostym som kallar sig psykolog. När man pratar med en vän får man annan respons än "hur känner du inför det här?" eller "varför tror du att det hände?" Vad tjänar det till att prata med en människa som man inte får någon slags bekräftelse eller motgång ifrån? Hjärnan utvecklas inte, den snarare föruttnar. Man blir inskränkt , inte alls klokare på något vis. Man skaffar sig bara ett större rum, två huvuden för en människa att tänka i. Det handlar inte alltid om att prata utan också om att känna att man får lyssna. Att känna att ens vänner anförtror sig till dig så pass mycket att de vill ha ens åsikter, det är den viktigaste bekräftelsen.
Min helg har varit ett enda stort tankenystan och hade blivit mycket förvirrande utan vänner att prata med. Och även om jag inte kommit fram till några slags lösningar eller större slutsattser så mår jag mycket bättre. /dina

Fuel to the flame

Årets första sommarstugebesök blir ikväll och fram till lördag med min vän Paulin. Jag behöver komma iväg och ränsa huvudet från stress och onödiga känslor. Bråkade ordentligt med morsan idag innan skolan och det blev väll lite utav droppen för mig. Dagen blev i stort sätt förstörd, tårarna ville ut i floder och jag fattade inte varför jag grät. Satt i korridoren väntandes på mattelektionen och tänkte "du är fan en knäpp en." Men ni vet nog hur det är.
Hur som helst, jag var och köpte redbull för helgen och passade på att köpe ett paket med ananas splitt (glass), den var skitgod. Ananasfan = jag! Jag måste ha mer, nu. /dina

Mercy

Amy Daimond, släng dig i väggen och bered den väg för 7:e klassaren. Att visa nåd är ingent alternativ och det sjöng hon klart och tydligt i sitt framträdande under kvällens genrep på Östra Funkaboskolan. Låten "Mercy" hade aldrig innan nåt fram till mina öron men änå blev jag tagen. Väl hemma skaffade jag fram originalet av Duffy och jag långt ifrån ljuger när jag säger att 7:e klassaren gjorde det bättre. Observera att jag kallar flickan för 7:e klassaren, jag kommer helt enkelt inte ihåg vad hon heter. Där fanns också en otroligt begåvad tjej med det största håret jag sett på länge. Sexigt hes röst och kraft som heter duga. Måste dock få säga att hennes överkaxighet på scenen blev hennes fall. Låten var "We don't celebrate sundays". Varken tid och ork räcker till för att ge den cred som väldigt många förtjänar efter dagnes framföranden, men vilka stjärnskott vi har i Kalmar! /dina

Den som dör får se

Det var galet. Att finna ord för min lycka under Johnossis spelning är en omöjlighet. Jag tror jag dog ett tag. Hjärtat liksom bara ville ut. 4/5 toasters, kanon kul! /dina













http://rockfoto.nu