Plastig melonklubba

Det är brist på utbud på melongodis kan jag tycka. Vi har de rosa sockertäckta gelébitarna, de stora "specialremmarna" de brukar sälja på marknader/festivaler för galna 25 kr/st och de nya jätteklubborna de börjat sälja i B. Centrum. Massa häftiga smaker, melon inräknat. Dock med en liten touch av plast i smaken. Min tandläkare håller förstås inte med mig när jag säger att det är bara att grabba tag i vad man får. Jag var för övrigt där idag. Dagens goldigger hette Nicole och visade ingen som helst professionalitet. Ska man sticka in nålar i tandkött, gröpa ur tänder och fylla igen hålen efter sitt gröpande ska man väl också kunna sin sak, eller? För det första, Nicole river runt ordentligt med nålen som ska ge bedövning, hon har tydligen inte förstått att man drar ut nålen och sticker in den på ett annat ställe om man vill ha det utspritt. För det andra, hon börjar borra innan bedövningen har börjat verka. Nicole säger "känns det?" som en förvånad hjärnsaknande pensionär låter när han knullar sin halvdöda fru. "Ja" morrar jag munnen full med sugande och besksmakande redskap, det är svårt att andas. Nicole ger ytterligare en dos med spruta, vid det här laget har mina ögon börjat tåras ganska rejält. Nicole fortsätter med att fullfölja sitt arbete. Okej, jag får stå ut. Det är nog snart över. Men fan vad fel jag kan ha kära vänner. Tror ni inte Nicole mitt i allt släpper sin borr och sin sugslang för att börja prata om sitt trollliknande barn och om hur rolig han är när han bygger med lego på dagis! Jo, det gör hon. Det tar exakt 3 minuter, det vet jag för klockan var allt jag hade ögnen fästa vid under tortyren. Jag vet faktiskt inte vad jag hoppades på. Kanske någon plötslig Harry Potterförmåga att manipulera tid. Mitt tips är i alla fall att inte gå till tandläkare med 39 grader feber och att inte acceptera Nicole hos Bergatandvårdscentral som dagens grävare. /dina