"Är det inte något du vill berätta?"

Shit. Nu är jag stekt, bränd, förkolnad. Jag visste att den här dagen skulle komma. Men so what om mamma får veta att jag röker? Jag har sagt det innan, jag vill att hon avslöjar mig. Jag vill få det överstökat. Lustigt att halsen sväller som den gör och att hjäratat i dunderfart sätter sig i halsen. Det blir faktiskt svårt att andas. För att dölja mitt förvridna ansikte låtsas jag fortsätta läsa i Artemis Fowl. Hon är inte övertygad, så jag fortsätter med
"Jag vet inte vad du pratar om..harkel.."
"Jag såg en förpackning i din väska igår kväll."
Fan, vad ska jag säga egentlgien? Jag kan knappast dra historien om att den tillhör Linus för anda gången.
"Jag menar, du har ju ingen pojkvän heller. Klart jag blir förvånad.."
Det är här jag blir nollställd.
"Är du med barn?", säger mamma.
Med ett fånigt belåtet flin säger jag
"Hihi, nej jag är inte med barn."
Lättad drar jag igång en annan historia än den om min rökarperiod. Men jag vet fortfarande att dagen kommer då jag får avslöja min synd. Jag vill fortfarande att den dagen kommer, inte idag bara. /dina