Det är OK, faktiskt

Det var som om han fick ett helt nytt ansikte, en helt ny hållning och den för några sekunder sedan glada blicken gav mer känslan av ihålighet än glädje. Min vän brann mitt framför ögonen på mig idag, jag såg det trots försöket att inte röra en min. Jag förstår inte. Säg någon som inte rör en min när allt står i lågor. Varför tror man att det inte är okej att ha ont? Jag ville ta brandsläckaren och göra min plikt, men jag kunde och kan fortfarande inte så länge han inte säger var han har gömt den. /dina