Damaging this apartment

Allt känns så jävla sorgligt. Mina fina vänner flyttar till städer som Växjö och Göteborg, Uppsala och London. Jag är avundsjuk på att de får komma iväg medan jag är fast här. Ta mig inte fel, Kalmar är bra. Jag gillar Kalmar och förstår inte detta förjävliga tjat från vissa om att Kalmar är skit, för det är det inte. Men jag vill bli vuxen och jag känner att jag aldrig kommer bli vuxen så länge jag är kvar här. Japp, det är delvis det men så är det förstås också det att de är mina vänner, mina fina rosenknoppar som lämnar mig och det är som vanligt först i slutet man inser vad de gett och hur mycket mer de hade kunnat ge om de stannat kvar. Skolstart imorgon och till min förvåning så underlättar det snarare än försvårar. Jag saknar mina rutiner. Att bli besatt av Friskis&Svettis, att plugga ihjäl mig på massa prov, att gå på dåliga och dyra kaggfester på torsdagkvällarna. Allt liksom, det är mysigt. Hoppas det känns lika bra för er, /dina