Att fisa

Att lägga en brakare på allmän plats är något man drar sig för. Skulle man råka göra det gör man också allt som står i sin makt för att dölja det, skylla på någon annan eller kanske bara springa för livet. Det är i vilket fall som helst ett av samhällets största synd. Om man är i en trängande folksamling och plötsligt känner odören från en varm och mustig fis som sprider sig sakta men säkert bland allas näsor så kan man snart också se blickar flyga åt alla håll. Väck i pannor bildas, några håller för näsan, medan vissa ser ut att spy börjar andra att fnittra, folk börjar viska. Det var nog han, eller hon. Alla blir på något sätt skyldiga fastän det egentligen endast finns en. Tänk om fisar var synliga, då hade det blivit mer rättvist och man hade sluppit bli misstänkt när man faktiskt är oskyldig.
Det är roligt, med tanke på ämnet, att jag har lärt känna min vän så pass väl att jag kan identifiera hans fisar. Jag erkänner, jag har haft fel vid något tillfälle, men oftast har jag mycket riktigt sanna misstankar. Man kan nästan säga att hans fisar är synliga, åtminstone för mig. /dina