Idag föll jag i deprission. Har ingen egentlig anledning.
Jag saknar min pojkvän. Som man säger; så nära men ändå så långt bort.
Och mina vänner, jag älskar mina vänner. Men jag är under en skugga som gör att jag bara inte tar tag i ett dyft och så blir allt bara liggandes i huvet som en dammråtta under min säng.
Jag har ganska många sådana när jag tänker efter.
Jag fixade disken till mamma innan. Alla andra i min familj är och äter på restaurang. Inte jag, för jag tappade lusten. Jag drog jag-har-magknip-snacket, och lite skuldkännslor har jag. Jag vet att de saknar mig.
Imorgon ska jag träna och äta glass.
/dina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar