My aim is you

Det värsta som finns är att känna sig otillräcklig. Synonymer som otillfredställande, bristfällig eller inadekvat funkar ju också. Men att helt enkelt inte duga, det drar ner min självkänsla till havets djup. Då snackar vi vatten som Döda havet, typ. När jag väl är inne på ett passande spår kan jag tillägga att det här med kassehantering är ett helvete, förmodligen inte min grej. Väl stående med fakesmilet på topp, iklädd min allt för stora skjorta och det längsta förklädet någonsin försöker jag koncentrera mig på att inte rusa ut och hitta nästa buss till Roj och hans Plantis, slänga mig snyftandes i hans famn och be om nåd och förbarmande. Ska jag vara ärlig är jag rädd för att vara omgiven av massvis med snabbmat. It's everywhere! Antingen kommer jag att föräta mig och bli väldigt enorm eller så kommer min njutning av maten att brytas ner måltid efter måltid och så småningom sluta existera. Hur som helst, det bådar inte gott. Nej, jag saknar mina granplantor! Men jag kan ju ha fel. Kanske blir jag mästare på att stå i kassan. Jag kanske blir så bra att det tilldelas ett pris för min goda insatts. Kanske.. /dina
(foto: farthel.wordpress.com)