Nu när stormen lagt sig

"Leder ibland lovsong i Två Systrars Kapell. Tror inte på någonting som kristendom eller buddah. Jag gillar att leda lovsång."

Jag har aldrig väntat mig att alla ska förstå mig och varför jag leder lovsång trots mina åsikter. Att många inte gör det rör mig inte i ryggen, faktiskt. Men det som rör är att någon nu har fått för sig att ifrågasätta om jag borde få göra det. Det som gör mig ursinnig är att indirekt, om man ska vara ärlig, har jag blivit ombedd att ta mindre plats. Helst sluta göra det jag gör. Trots att jag gör det jävligt bra. Men inte ordagrant förstås. Kyrkan värderar ju inte tro, sägs det...Ironiskt hur hela händelsen bara förstärker mina åsikter kring religion. Speciellt svenska kyrkan. Jag vill inte framstå som en jobbigt självgod person men jag tycker att de ska vara glada att jag är där och engagerar mig så pass mycket som jag faktiskt gör. De borde ifrågasätta varför de blir så förvånade av att jag står för vad jag tänker och tycker. Man borde fundera över varför det känns så främmande att höra någon tala sanning utan att vara rädd för, ja vad? Att inte känna sig välkommen? Onödigt ifrågasatt och inte minst brist på visad respekt? Just så känns det. Som tur är kan jag ta det för jag vet att jag är starkare än så. Men nästa person som sitter där kanske inte är det. Nästa person kanske faktiskt tror att den borde på något sätt backa för att andra troendes skull. Det är klart det är lättare att hålla käften då.
Det är tråkigt att det som lagts fokus på är anledningen till att jag inte är där och inte anlednignen till att jag är där. Ni som är med i kyrkan på något sätt vet att det är otroligt trevligt. Jag ska säga er att det är 100 gånger trevligare när man är säker i vad man själv står för och samtidigt kan ta del i diskussioner och få höra predikningar, utan att sugas in i det bara för att det är trevligt och sen kalla det en tro. Så var det för mig. Men nu kan jag ta lärdom kring det jag tycker är intressant och väldigt viktigt utan att känna mig sårbar.

En sista sak kring respektfrågan. Visar någon annan respekt så gör även jag det. Så enkelt är det. Jag har inte på något sätt varit respektlös mot någon i mina yttranden är det gäller religion och jag tänker hålla mig till det. På tal om det hoppas jag att du, eller ni, som anonymt går och klagar står med strut på huvudet i ett hörn någonstans. Anonymiteten tar jag som ett tecken på respektlöshet. Vänta er inte att jag lyssnar till det ni klagat på förrän ni själva kan komma och prata med mig. Med det sagt sätter jag stopp för min text. Det tog emot att skriva det här och jag hoppas att jag aldrig behöver göra det igen. /dina