"Vad fan gör du här?!!"

Som i en saga stod han plötsligt där. Tillfället påminde om sådana filmer där allt är superomantiskt och man önskar att det kunde hända på riktigt. Ett stort leende och en packad väska i handen som visar att han är där för att stanna. Det kunde ha blivit hur fint som helst, det kunde det. Istället blev det lite pinsamt, klantigt och inte alls så fint som det kunnat bli. Ett bevis på att det inte är tillfällena det är brist eller fel på i vardagen. Det är vi som inte kan hantera dem. /dina