Dags för självinsikt

Med goda och smått depressiva vänner har jag ett flertal gånger diskuterat skammen som vi alla bär på. Det spelar ingen roll hur mycket någon skulle förneka det, jag skulle aldrig kunna ta personen på fullt allvar. Denna katastrofala sak jag syftar på är vår egna lycka orsakad av andras olycka. Det må låta överdrivet, elakt, du kanske till och med tänker att du är minsann en bättre människa än mig som säger så här. Men ljug inte för dig själv, inte för mig, inte för din bästa vän för sanningen kommer alltid att finnas i oss och genomsyra oss. Känslan kommer att spridas när klasskamraten talar om att denne fick sämre resultat på skrivningen, vilket ger oss bekräftelsen om att vi inte är sämst. Det kommer att hända när vår goda vän talar om att flickvännen stuckigt, för du vet att flickvännen egentlgien var ett rövhål som förtjänar sig själv och ingenting annat. Du letar konstant efter minsta sak att anmärka på, kanske skratta åt hos personen som håller föredrag för att få någon slags underhållning för dagen. Visst låter det fruktansvärt fånigt och pinsamt. Ni kan säga att jag och mina elaka vänner är otroligt naiva som tror att ni skulle göra och se på saker på det viset. Ni kan det, men jag skulle aldrig någonsin tro er. Sanningen är lika öronskärande när det gäller det motsatta. Jo det är den faktiskt. /dina