Stolt dotter

Far min har gjort det igen. Han har åter igen fått mig att se det fina hos honom. Fina pappa har efter fem dagars vandalism (småstenkast på rutor, insprång i restaurangen, allmänt äcklig närvaro) tagit tag i en av skitungarna, glasögonfittan, och skrämt skiten ur honom. Bokstavligt talat. Och nu vågar sig inte någon av dem i närheten igen. Personligen skulle jag sett det här som en seger. Jag ser det som en stor vinst. Jennifer förstår hur mycket man borde hata Lindsdals ungar och det gör jag till fullo. Men pappa är mer förståndig än mig. Han ser det som en förlust. Han vill, trots allt, att de ska kunna komma utan att vara rädda. Han ser det som ett oansvarigt drag från föräldrarnas sida (inte glasögonormens, han sprang driekt till farsan som hoppade på min farsa. Fega äckel.) att inte med barnen komma och be om ursäkt. Han ser det som en förlust att inte kunna förlåta dem. Jag ser det som en förlust att inte kunna vara där och bränna dem med en cigarettfimp. /dina