fredag 19 december 2008
Nej, skjut mig
Dags att vara öppen nu. Dags att säga som det är, med allt och alla. Nej, nej. Halvdana sanningar som gör alla glada, gör alla glada. De flesta. Inte problemet just nu. Problemet: hur slutar man vara förståndig och hur slutar man ljuga för andras skull? Hur slutar man vara snäll och söt och en lögnhals när man, liksom, inte har lust längre? Det är mitt problem. Vafan är ditt? /dina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har också börjat tänka så.. men det är så mycket lättare att småljuga för alla.
SvaraRaderaär man helt ärlig så gäller det att ändå kunna välja orden rätt, för att inte uppfattas som elak.
Krångligt det där
man får väl helt enkelt välja sina vänner. Alltså, måste man småljuga för någon hela tiden kanske det är lika bra att skita i det helt?
SvaraRaderaDumt nog är det sällan så enkelt.
SvaraRaderaMan kan ju göra som jag, alltså vara grovt ärlig eller inte säga något. Att inte säga något kan vara "jag vet inte" eller nått sånt, för det är ju fan ingenting.
SvaraRaderaGrovt ärlig låter nog fel, men det är så jag beskriver det.
Tycker ordvalen var helt korrekt. Ren ärlighet uppfattas grovt när det väl gäller.
SvaraRadera