Timglas

Ännu en passiv dag har passerat för min del, och när jag talade om detta för min mor sa hon som väntat "Sådana dagar behövs också!" Jag visste det för det brukar jag också påstå när Elin eller Jakob klagar på hur stilla allt stått. Men jag menar det aldrig och det tror jag inte min mor heller gör. För jag vet att när jag är passiv och mitt huvud inte har något annat för sig än att tänka börjar det lätt urarta. Tankar som ger mig funderingar övergår till möjligheter som till slut blir verklighet och ren fakta. Har jag tur är mina fantasier uppmuntrande och lyckobringande, men så blir det såklart oftast inte. Jag, liksom många andra, har en tendens att falla i självömkan och tar varje tillfälle i akt för att deppa. Omedvetet beteende för stunden, tror jag. Jag har en jättefin vän som är bra på att analysera. Hon kan konsten i att göra en höna av en fjäder, så att säga. Den mest opraktiska kombinationen i detta fall är att hon har svårt för att se vilken fantastisk människa hon är. Hennes hönor får mest färgen av oro och pessimism. /dina