Vi lämnar allt

..trodde jag! Jag hade verkligen velat lämna allt bara för en helg. Men nu blir det en rolig helg, med allt. Nästa stop: Emmaboda! /dina

Timglas

Ännu en passiv dag har passerat för min del, och när jag talade om detta för min mor sa hon som väntat "Sådana dagar behövs också!" Jag visste det för det brukar jag också påstå när Elin eller Jakob klagar på hur stilla allt stått. Men jag menar det aldrig och det tror jag inte min mor heller gör. För jag vet att när jag är passiv och mitt huvud inte har något annat för sig än att tänka börjar det lätt urarta. Tankar som ger mig funderingar övergår till möjligheter som till slut blir verklighet och ren fakta. Har jag tur är mina fantasier uppmuntrande och lyckobringande, men så blir det såklart oftast inte. Jag, liksom många andra, har en tendens att falla i självömkan och tar varje tillfälle i akt för att deppa. Omedvetet beteende för stunden, tror jag. Jag har en jättefin vän som är bra på att analysera. Hon kan konsten i att göra en höna av en fjäder, så att säga. Den mest opraktiska kombinationen i detta fall är att hon har svårt för att se vilken fantastisk människa hon är. Hennes hönor får mest färgen av oro och pessimism. /dina

Dags att stiga av våra höga hästar, människor?

Människan är så egenkär att den största delen inte kan tänka sig att ett intellekt av dess like inte skulle kunna leva utan en mening på denna jord. Det är väldigt häftigt när man är mitt i smeten och omringas utav denna uppmuntran till att upphöja människan, det är också lite läskigt när uppmuntran talar om för dig att vi har alla en gemensam farsa som vi borde älska över allt annat, för han gör detsamma. Men vi får inte se honom innan vi dör, och när vi dött kansek vi inte visat kärlek nog för att få bo hos honom. Då hanmar vi någon annan stans, ett mindre trevligt ställe. Och där ska vi brinna. Jag undrar vad ordet brinna innebär, i så fall. Att brinna i helvetet måste ha varit en metafor för att beskriva lidandet man kommer utsättas för, om man inte älskar pappa alltså. En tanke på bra lidande vore all sorg under ens livstid, samlat i en enda stor känslobomb som exploderar om, och om igen inom dig. Den tar aldrig slut. Coolt, huh? Himlen borde rent logiskt sätt vara tvärtom. But then again, var är logiken i denna historia? Jag förbannar människor som har slösat bort sin tid och intelligens på att hitta på denna folkstyrande livssyn!
På tal om egenkärlek, jag har en förbaskat envis sådan som gör mig kräsen. Detta hindrar mig i det mesta, inte minst pojkvänsdelen. Man kan nog påstå att jag tillhör kategorin som aldrig är nöjd med det perfekta, kategorin som finner något fascinerande i de förbjudna frukterna. Så är det nu, jag var inte alltid sådan. Nej, jag blev en sån när jag väl hade haft något perfekt att jämnföra allt annat med. Det finns olika perfektobjekt, men min åsnesida vill inte släppa taget om den förstfunna, inte utan fight. Min vän tycker att jag är svag, vilket kanske stämmer. Men det är ett monster jag ska boxa ner och jag har inte tränat på väldigt, väldigt länge. /dina

Happy meal ||

I tidningen Cosmopolitan var det tjafs om längdskillnader. Hela 58,4 % av Sveriges brudar kan inte tänka sig att data en kortare kille. Det låter förstås lite fjantigt. Men ärligt talat, visst skulle det kännas lite weird. Speciellt om man är 1.58 cm lång.
Sophie Dahl wainade hurtigt om att människor minsann accepterar svarta pojkvänner men så fort killen är under kvinnans haka tar vi människor fram vår fördomsfullhet. Men faktum är att det faktiskt anses vara ovanligt med kortare partners som tjej och det är inte konstigt att man höjer på ögonbrynet, om bara för en sekund. Så vad gör väll det? Efter den sekunden går vi vidare, det är inte som om det skulle bli det hetaste samtalsämnet vid matbordet ikväll. Jag blir så irriterad! Du är inte speciell Sophie, bara lång. /dina (Foto: världens längsta och kortaste man, Udda nyheter)

If you were less lik me, I would

Min svaghet slog till idag. Pengahantering är min största svaghet, och det visade sig alltså idag. Mitt konto är tomt, igen. Men vid närmre eftertanke vore det nog fel att kalla det min svaghet. Man borde se det som en biverkning från ett nedbrytande. Det är när jag känner mig som minst som jag tar fram plånboken. Vissa tar till metoder som alkohol, one night stands, mat i överflöd osv. Många skulle nog säga att det kunde varit värre. Jag skulle säga svag som svag, det gör lika jävla ont. Vare sig du nästan skär av handlederna eller tömmer ditt konto så kan orsaken ligga på samma smärtningsgrad. Vissa handlingar är bara lättare att dölja. Jag brukar undra vad mina vänner gör när de känner sig minst i världen. Jag brukar bli så frustrerad över att jag inte kan läsa dem som en bok, för att sedan komma på en masterplan för att göra allting så mycket bättre. På samma sätt blir jag frustrerad över att jag inte kan läsas som en bok, jag är besviken över att ingen kommer och gör allting så mycket bättre för mig.
Jag diskuterade idag om osäkerhet inför männsikor man inte känner, med en av mina bästa vänner. Jag tror jag ska skriva om det nästa gång, det är intressant. /dina

Don't want you now

Likt hatet är svartsjuka förbjuden enligt livets lagar för att den i grund och botten är destruktiv.
Alexis Carrel /dina

Ånger är livsnjutarens dessert

Vad är symptomerna för att vara med barn? Har för mig att humörsvägningar är en stor del av graviditet och det gör mig lite fundersam. Att jag skulle vara med barn är i för sig högst troligen inte alls sant, om jag inte är nästa mamma Maria som ska föda Jesus Jr. Jag äter sötsaker, saltsaker, sursaker- allt som jag kommer åt stoppar jag i mig. Inget kan hindra mig och min vällusta för mat! Speciellt kakor. Tigerkaka, sockerkaka, kladdkaka, rulltårta, cupcake, vanliga muffins, kärleksmums- you name it! Och finns det inte kakor, ja då bakar jag helt enkelt en jävla kaka som jag sedan kan äta upp. När skolan tar sin start är det inte Dina man kommer se i korridoren utan en gigantisk neger, förmodligen med en kaka eller två i handen/munnen. Och vet ni vad, bara för att förtydliga vad det är jag försöker säga här, jag åt precis en chicken mcnuggets meny. 9 bitar, pommes, liksom hela köret. Min cola är snart slut. /dina

Sundrenched world

Autofobi, fobi för ensamhet. Vilken slags ensamhet? Kanske bär vi alla på vår egna ensamhetsfobi. Att vara ensam i ett rum, det är säkert fruktansvärt för många. Ensam med en främmande människa, det är ofta jobbigt att undvika obekvämligheter i sådana situationer. Rädslan av att bli sista människan på jorden, alltså, möjligheten finns ju! Rädslan av att något som en Gud inte skulle existera, den möjligheten finns definitivt. Att inte klara sig utan ett förhållande, förmodligen den vanligaste fobin. Den mest omedvetna, dessutom? Jag vet inte. /dina




(foto: http://amissinglink.blogspot.com)

Gåta

Man bygger ett fyrkantigt hus med ett fönster på varje gavel där varje gavel är riktat mot söder, det går förbi en björn utanför - vilken färg är det då på björnen?
(Jag laddar upp svar inom några dagar. Försök komma på svaret innan dess! Du kanske vinner något.) /dina

We have a winner!
Elin H gav oss det rätta svaret, vit! Som tack för denna stora insatts och tävlingsinstinkt vinner hon en date med mig. Yaj! Håll utkik efter fler tävlingar, du kanske vinner något.

Dialog mellan älskade del x

Många av mina vänner tycker om att skylla mitt dåliga humör på en eventuell mensperiod. Dessa vänner är förstås av det manliga könet, för det kvinnliga skulle aldrig blanda in mens i varje argumenterande diskussion som en ursäkt för att de inte kan hantera den motargumenterandes argument. Denna fascination från killarnas sida när det gäller mens kan jämföras med fascinationen för bröst. Den är lika stor, ända skillnaden är att mens är äckligt och bröst är fantastiskt. Mens är blodigt och klibbigt, bröst är hand och kramvänligt.Varför denna uppmärksamhet? Mens och bröst är något män inte har! Vad ska vi tjejer fascineras av, då? En slangliknande köttig slamsa mellan benen? Eh, jättefin. /dina


(Foto: http://www.juliafullerton-batten.com)

Our house

is a very very very fine house!

Fam. Osman ska i september flytta till Lindsdal. Det må låta skam och spya men faktum är att it's a very very vey fine house och inga hard feelings har framkommit, ännu. Idag hissar jag Lassevägen 101! /dina

Tal av Hjärter Dam

Vi är alla svin, vissa bara mer eller mindre. /dina

Crackers

Allt handlar om att kunna släppa taget om saker. Det handlar om att ha självdiciplin nog att inse och göra det som är rätt. Problemet är, skamligt nog, att människor överlag är svaga. Vi trivs i det gamla, en tillvaro vi känner till ut och in, det är tryggt. Jag kommer ihåg det så långt bak som när jag var 3 år. Min napp. Nej, jag hade en nappsamling, min kompensation för snuttefilt. Ni vet ju hur barn beskrivs vara fastlimmade i sin filt. Vi var snarare hopsvetsade, den var sydd intill mitt hjärta, på så vis skulle min bröstkorg skydda min nappsamling. Jag fann såklart denna närhet och kärlek mycket bekväm och blev förtvivlad när mamma vågade spotta ut ord som "lägg ifrån dig nappen", "det är dags att bli en stor flicka och lämna napparna hemma idag". Dumma mamma. Jag har såklart tagit avsked av min samling idag men det efter blod, svett och tårar. Och så har mitt liv fortsatt. Jag flyttade mycket så jag var tvungen att lämna många vänner efter mig. Min hamster Mimmi dog efter fyra år, ändå satt jag om kvällarna och grät till ett kort på min förra katt Mando. Och den där xpojkvännen som alltid smeker i bakhuvudet, jag ska inte ens gå in på det. Det var till och med svårt att sluta gå till kyrkan trots mina slutsattser, det var ju så trevligt där! Jag undrar hur stor min samling kommer ha blivit när jag ligger på dödsbädden. Hur mycket kommer fattas mig och kommer det vara så outhärdligt att jag dör bara av det? /dina

The egg or the hen

En bra sommar än så länge, eller vad säger ni? Själv spenderar jag tiden som det förväntas. Med andra ord chill och grill dygnet runt. Dagarna blir inflammerade av ovettigheter och nollställning i hjärnan, därav inga intressanta blogginlägg. Is that alright with you, som Rice så vackert sjunger just i denna stund. /dina

Say goodbye

"I livets början, när vi är spädbarn, behöver vi andra människor för att överleva, inte sant? Och vid livets slut, när du blir som jag, behöver du andra för att överleva, inte sant?
- Men själva hemligheten är att vi behöver andra däremellan också." Morrie. Han är nära att försvinna nu, eller han har redan försvunnit men så långt har jag inte hunnit läsa. Jag vet inte om jag vill läsa om det. Jag gillar Morrie och allt han har att säga, det är därför jag måste läsa vidare. Jag fattar det här med att man tror på gud, det är skönt att skylla på någon. Så, damn you God! Varför tog du honom ditt jävla monster? /dina