Jag erkänner Philip, du har lite rätt. Jag älskar dig.
2008! Men hur har året börjat egentligen?
Låt se:
- konstanta ångest attacker angående min egna livsplan återkommer typ dagligen.
- mamma och pappa tror jag är anorektiker,
jag säger att de är paranoida,
de tror att jag är anorektiker ännu mer. - jag klarar 5 dagar på mitt godisförbud,
nu måste jag bjuda Elin och Jakob på kaffe på ett café. (Deras val = dyrast i stan). - jag får veta att jag är självisk och inte kan få den person jag älskar att känna sig älskad.
- i stort sett ingen kontakt med min familj.
- jag känner stor längtan till att flytta hemifrån och kunna storhandla på ikea.
Har ni sett de stora svart/röda tekopparna med fat? Fett gulligt!
Jag är ganska positiv egentligen, jag kan ju t.ex. tala om att jag och Philip lyckades baka
kanelbullar tillsammans och att de blev grymt bra!
På onsdag 9 januari fyller jag 17 år.
I ett år har jag kunnat ta tag i övningskörningen och jag har såklart inte gjort det.
Och igår klippte Ellen mig och Paulin för hon går frisör och är faktiskt väldigt duktig!
/dina
Jag har inte mycket kontakt med min familj heller (förutom föräldrarna som jag bor hos förstås.) Men det är lungt bara för att man är kusiner måste man inte umgås. Syskon finns det heller inget krav på att man måste ha jättebra kontakt med. Däremot borde man finnas där om dem behöver nåt.
SvaraRaderaOch du, angående körkortet. Ta tag i det, jag gjorde det och när jag äntligen fick det så gjorde det mycket för självförtroendet.
Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. It totally makes sense. Fortsätt blogga Dina =)
SvaraRadera