söndag 22 februari 2009

Ris och ros

Det var 25-års kalas för TSK idag. Skrällen drogs när kollekten inte gick till deras ändamål utan till en organisation som jobbar för att rena vatten. Johan drog en liten sketch och förde på så vis fram att fyra barn dör varje minut i brist på rent vatten. Rörande kände jag och bidrog därför med lite av det lilla jag har.
Irritation föll fram under predikan. Som vanligt ståtligt tal, väl anpassat till den äldre generationen och med en sömnig effekt hos oss yngre. Så jag kom att tänka på Oas's predikningar och hur anpassade de är efter oss unga och snygga. Deras tal fångar en och väcker åtminstone någon reaktion hos de flesta. Det är hur som helst en otrolig skillnad. Det är ännu en sak som drar ner trovärdigheten. De pratar inte om samma gud. Hade de gjort det skulle de inte ha så många vinklar och det borde inte vara möjligt att anpassa rabblet efter lyssnarna. Det som är, det är. Alla synvinklarna påstår sig ha samma gud, men pratar ändå om helt olika saker. Och om alla olika vinklar vore möjligt borde alla få ta del av dem. Eller är det presternas och prosternas uppgift att dra fram det de tycker passar och som de tror lockar folk till deras kyrka och församling? /dina

3 kommentarer:

  1. Ämnet du berör är nog det som brukar kallas "splittrad kyrka" antar jag

    SvaraRadera
  2. ämnet jag berör är typiskt religion

    SvaraRadera
  3. På oas har de en mer evangeliserande predikan, mkt vittnesbörd och sånt för att folk ska komma till tro. Men i kyrkan förutsätter ofta präster att folk redan känner Gud och går djupare in i det istället. Det är nog därför det känns så olika. Sen beror det helt på vilka präster det är med, prästen i min församling har väldigt starka predikningar.:)

    SvaraRadera