Bussen var 20 minuter försenad. Det är aldrig okej att bussen är försenad så pass mycket efter ett gympass. Tapper som jag ibland kan vara bet jag ihop, jag började alltså inte bråka med de två tanterna bredvid mig som odiskret kikade åt mitt håll med avsmak, viskade. Det duggade, bilarna tycktes alla ha alldeles för starkt ljus och jag funderade över om det skulle dröja innan jag såg normalt igen. Min ipod var urladdad.
401an dyker till slut upp men den lyckan hann jag knappt känna av då jag ser att busschaffisen försökt få med en fet grekisk familj plus de flesta av Lindsdals fjortisar i en och samma buss. Nu var jag bara förtvivlad, att gråta en skvätt kändes inte otänkbart. Raseriet kom tillbaka när jag skulle finna ståplats, vilket det knappt fanns något av som sagt. Våra nya bussar här i Kalmar har en tvåsätesplats precis bakom chauffören och den är såklart menad att vara till för två personer, om personen inte är två i en så att säga. En anorektisk brunett höll tyvär inte med om det utan ansåg att hon minsann hade rätt att bre ut benet lite extra medan vi andra trängdes som upprätade sardiner. Så jag satte mig på hennes ben. Ja det gjorde jag och det kändes bra.
Sen fick jag ett sms, det löd "vill du vara min?". Allt blev plötsligt mycket bättre. /dina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar