Min lilla arabpappa ute på vift

Min pappa skulle vara en såndär vilsen människa som stiger på bussen och nästan klänger på busschauffören pga. sin rädsla för att åka åt fel håll eller missa sin hållplats. Han skulle mycket väl kunna vara en av dem man irriterar sig så ofantligt mycket på, just för att man känner att de tar så mycket extra tid vid kassan när de ska fråga de mest onödiga frågorna. Han skulle också kunna vara så ofantligt stolt av sig att han gissar sig fram, helt kör på magkänslan, och hoppas på att han tar rätt plåtburk åt rätt håll. Han skulle förmodligen också åka fel, inse det men sen inte heller röra en min utan lugnt vandra ett varv runt det kvarter han har hamnat i för att sedan gissa vidare. Med nosen uppe i vädret. Min pappa har förmodligen ingen som helst koll när det kommer till lokaltrafik, det är bara något jag känner på mig.